Nya fönster, bänkskivetrubbel och inflytt.
Jag är kanske inte är tidernas mest frekvente bloggare. Det har varit nåt vajsing med kameran och jag har inte lyckats få över bilderna till datorn. Och kan man inte bjuda på några bilder är det liksom inte så kul att skriva heller. Men nu så har vi fått fason på det och jag är på banan igen.
Det rullar på i huset och en del har hänt sen sist. I tvättstugan och badrummet har alla rör och grejer som behövs för bergvärmen kommit på plats, det är förberett för ventilation, avlopp, vatten och sånt. Och så har det reglats för glatta livet och vi har nya golv med frästa spår för golvvärmeslingor. Sen är det ju inte på långa vägar klart, men det är i alla fall inte ett hål ner till berget längre.
Våra nya fönster har äntligen kommit. Och sitter där de ska gör de också. Imponerande hur skickliga de är våra kära snickare. Tjoff tjoff tjoff sa det och helt plötsligt hade de bytt fönster på hela nedervåningen. Fönsterfoder och smygar har de också tjoffat dit och målar-Anders har varit här och gjort sitt.
Och så var det den där bänkskivan. Alltså man skulle kunna skriva en hel uppsats om bara den. Först gjöt vi ( läs: våra grymma snickare) den lilla biten. Den som spishällen ska vara infälld i. Vi var nog lite för ivriga att lyfta över den och brinntiden blev för kort- den sprack! Osis! Då gjöt vi den stora delen. Den som ska vara i vinkel och typ helt gigantiskt. Den fick ligga längre och resultatet blev tusen gånger bättre. 7 stora starka karlar krävdes det för att lägga bänkskivebjässen på plats. 300 kilogram är inget man skojar bort. Tyvärr fick den några "rosor" som inte alls såg tjusiga ut, lite för djupa för att kunna leva med. Då kom nästa huvudbry- hur tusan får vi bort dem då? Hantverkarbossen (alltså min kusin) skickade iväg den "lilla" och redan förstörda skivan på provslipning hos en gravstensslipare (eller vad det nu heter). Där fanns det resurser i form av någon slags vattenslip och trots att jag var ytterst skeptisk där ett tag så blev det riktigt bra. Eller riktigt bra är egentligen en underdrift för det var fasen asbra. Som tur var så var den där slipanordningen mobil och gravstenssliparkillen kunde komma hem till oss och slipa den stora bjässen på plats i köket. Annars hade det blivit jobbigt med tanke hur mycket mankraft som behövdes för att flytta skivan två meter. Det hade liksom inte varit tal om att flytta den utanför huset om man säger så.
Den "lilla" skivan, den som är trasig ligger nu tillfällligt i köket medan det gjuts en ny som den här gången ska få brinna lite längre.
Ja, och ni ser ju kaklet. Hur snyggt? Jag dör lite varje gång jag ser det för jag tycker att det är bland det finaste jag någonsin har sett. Älskar det!
Bilden togs igår. Sedan dess har foder och smyg målats, lister har kommit upp, diskhon sitter där den ska och likaså ugn, spishäll och fläkt. I morgon bitti kommer en städfirma och snyggar till och därefter så ska vi äntligen flytta in!
// Fru Dahlin